Sådär, nu har jag betalat mina räkningar. Fast sen glömde jag hur mycket jag fick över, ska jag behöva gå in igen och kolla det. Blev aningens  mer över denna månaden än en vanlig, aningens sa jag nu. Inte så att jag kan kasta pengar runt mig. Tror jag ska föreslå till min bankman att jag ska ha två konton hädanefter: ett vanligt lönekonto och ett som heter Tradera. Hahaha!   För det kan ju inte gärna heta Kiss-konto. De pengarna där, ja det hörs ju förresten vart de ska gå. Frågan är hur mycket man ska ha där, för som Kattis Larsson säger: vad gäller Kiss är ingenting för dyrt, medan annat (med lägre prislapp) alltid är svindyrt.

Jag köpte en bakelse igår (ja, före räkningarna), en Budapest med blåbär. Oh du milde skapare vad god den var. Men jag kunde ju rimligtvis inte gå tillbaka till Smaskelyckan idag och köpa en till. Fast jag hade gärna gjort. Frågan är, jag har några äggvitor stående i min egen kyl, om jag ska baka en egen längd. Vad ska jag ha emellan i den isf? Kiwi är mumma. Det har jag ingen hemma, men jag har ingen grädde heller så det jämnar ut sig.

Apropå pengar så har jag både bekanta och släktingar som anser att jag ska "satsa på Eric Singer i Kiss", dvs flirta in mig och så ska vi två bli ett par. Ha ha ha ha! Det kan dom ju göra själva då, börja jaga honom. Hela världsläget säger ju att vi ALDRIG kommer att träffas (meet & greet var ju vår enda chans), och hade han velat ha en fru så hade han redan haft en. Och hur skulle jag kunna bosätta mig i LA. Det är inte något man bara gör. Jag kan inte leva på Eric, jag måste klara mig helt själv. Den staden är sådan. ES hade en stor talang när han flyttade dit, och nu är han störst, bästa trummisen i rockvärlden. Jag har ingen talang för någonting. Och vem vill bli en Hollywood-fru och behöva umgås med Montazami, Gunilla Persson och det gänget. Fast undrar hur det är att vara släkt (nära menar jag nu) till en i Kiss. Endel i släkten Singer finns på facebook, det är så man kan få såna funderingar. När man snokar på sidor man inte har med att göra. Men kul är det.

Det stod ju så fint på facebook idag att man ska "göra det bästa man kan med det man har där man är". Ja det är väl nutiden i ett nötskal, åtminstone vad gäller mig: lämna aldrig huset, max till tomtgränsen. Sen får du inte flytta dig längre bort. Helst inomhus, då är folk nöjda. Som nån här sa: om en har semester så är alla andras önskan att det ska regna hela tiden och att man ska sitta inomhus och inte ha nåt att göra.

Så på det viset gör jag många glada. Fast ikväll ska jag göra nåt av en sej och baka bröd. Det kanske man får.

Vet inte vad jag ska skriva om än, men som början kan jag ju skriva om mina äpplen. Har massor. Kajorna äter gärna, det är väl inte meningen men mina fåglar inne gillar det, de gillar att höra kajorna av nån anledning. Jag har en bekant som skulle komma och plocka äpplen men människan kommer ju aldrig. Jag skulle ju kunna plocka en kasse och gå hem med den till dem, men har bestämt mig att i år ska jag inte göra det.

Vädret svek mig idag, det skulle ju vara lika mycket sommardag idag som igår enligt en person, så jag tvättade ett lakan och ett påslakan men idag är det ju dis och småregn! Vad gör man då? Hänger ut ändå och hoppas på det bästa i morgon? Får nog göra så. Endel hänger på dörren inne men jag har bara en dörr, och ska jag hänga ut en sak kan jag lika gärna hänga ut två. Ska man skämma ut sig ska man göra det med besked och till musik.

Apropå musik så läste jag nåt idag om att Kiss kommer nästa sommar trots allt, dock med förbehåll att de inte har meet & greet. Det är ju för sorgligt, där flög sista chansen att få krama om Eric Singer. Detta är ju för att de ska hålla sig friska själva och det är också givet att de ska, men ändåååå...

Det känns verkligen mer och mer som att hela grejen med Onda C är mitt fel. Jag hade fått tag i för många biljetter. Om jag inte hade fått tag i någon hade alla fortfarande varit friska och levande. Men huvudsaken är naturligtvis att jag iaf får uppleva en konsert. Jag får väl flirta med Eric bäst jag kan. Jag menar med tanke på att 3 stycken här tycker att jag ska "satsa på honom". Som att det är något man bara gör. Börjar springa efter en rockstjärna. Jag friar till Eric Singer: "Eric, do you want to be my man?". Vad ska han med mig till? Hade han velat haft en fru så hade han redan haft en.

Men som två personer här säger: jag passar inte in där. Inte med Eric och inte med Kiss, inte på deras konsert, meet & greet eller kryssningen. Nej det enda jag ska gå på är frireligiösa möten och pilgrimsvandring. Inte pussa på Eric Singer utan på den där muren. Nam-nam-nam! Undrar om det ens är tillåtet i dessa tider. Även dom har väl en gräns.

Nu ska jag gå och göra kaffe, tvätta håret samt fylla 3 spannar med vatten. Muraren kommer i morgon, inte samma som skulle kommit för 4 år sen, och ville ha vatten i spannar. Han ska fixa min yttertrappa, inte en dag för tidigt. Den ser hemsk ut.

Jag funderar fortfarande på det jag skrev om förra gången, att jag skulle slänga allt det här med glitter och glamour på tippen och skaffa ny kärlek och bli sååååååå älskad! Det låter ju såhär i efterhand som att jag är på väg till himlen. Att jag ska kasta allt med Kiss på soptippen, eller till tradera åtminstone, och

(herregud där gick det förbi en kvinna ute med mössa! I september för tjyven!) sen bli religiös, börja gå på frireligiösa möten och (apropå det så spelar jag just nu "God created rock'n'roll") och gå pilgrimsvandring istället för på Kiss-konsert (om den nu nånsin blir av). Sen skämmas ordentligt  över att jag nånsin älskat Kiss, lyssnat på dem och samlat alla dessa grejer jag fått ihop. Kanske också spela harpa. Finns säkert nån kvällskurs i det.

Jag menar absolut inte att det är något fel i att bli / vara religiös, eftersom jag varit med i kyrkokören typ 12-13 år så ska jag ju knappast säga något. Jag ska nog inte säga något om pandemin heller, den är säkert helt och hållet mitt fel. Det stod ju då i spådomen, allt som ser ut att vara för bra för att vara sant är också just det, och det är sanningen och enbart sanningen man ska hålla sig till (det är det där med sanningen som gör att jag tror fortsättningen är nåt religiöst). Jag hade ju fått tag i biljett till både konserten i Gbg och till meet & greet för att få komma in bakom scenen och träffa dem innan, på min födelsedag, och gällande mig är det klart att det var för bra för att vara sant. Typiskt mig då att se till så hela världen bestraffades för det och inte bara jag. Det hade ju annars räckt. Att det sen finns de som har / har haft biljett till konserter över halva världen + kryssningar + träffa dem både före och efter konserter är också en annan sak. För dem är det inte "för bra för att vara sant" utan en självklarhet att så är livet.

Apropå religion och kören, så är läget såhär just nu: ingen ljuständning på Alla helgons, första advent utgår, lucia utgår, julbönen utgår, julottan utgår. Som läget är nu. Vi ska nog sjunga på Tacksägelsen och Alla helgons, men, då måste kantor Carina veta det nu, för det får vara max 50 i kyrkan - med oss. Hoppas det inte har dött alltför många sen sist då, utan alla anhöriga får plats.

Jag struntar i att jag sitter uppe vid datorn fast det är midnatt, jag måste få ösa ur mig lite! Och jag är inte arg, jag är ledsen ihop med 14000 plus ett otal tusen till. Vi (utom en och hur tänker han?) befarar att det inte blir någon Kiss-konsert nästa sommar heller, utan det blir likadant som denna sommaren var med allting inställt. Läget har ju faktiskt inte ändrat sig ett dugg här i Sverige, och sålänge det inte gör det så vill ju inte K komma hit, inte vill de ha det själva och inte vill de riskera sina fans hälsa, tättpackade som vi blir. Dessutom måste de ju kunna lämna USA, inte vet jag vad de har för restriktioner men ändå.

Som att det inte räckte med det, så läste jag en spådom idag, man får välja de kort man känner för och på mitt ena stod det sammanfattat: "du frestas av bländande löften som förmodligen aldrig kommer att infrias", "låt dig inte förföras av glitter och glamour", "ta ett par steg tillbaka, betrakta det hela från ett objektivt och balanserat perspektiv, så kommer verkligheten och den dolda agendan att komma fram".

Och i den andra: "det är normalt att känna sig ledsen när en vänskap eller förhållande tar slut", "vägleder dig mot en ännu större kärlek, det kanske inte känns så men du är omgiven av ett hav av kärlek" och "allt är en del av en större plan".

Jaha??? Kom visserligen nu på att det kan röra nåt annat än just K, men efter inlägget på facebook igår som tog upp just det att de nog inte kommer nästa sommar, så ligger det nära för just mig att tänka så nu. Alltså!

Det var inte de i Kiss som spred ut Onda C i världen. Det var inte såhär de hade tänkt sluta sin karriär. Ge ut datum för världsturnén och sen strunta i att komma. Så bländande löften? Glitter och glamour, absolut.

Och det andra. Jag har inte tänkt göra slut med K. Verkligen inte. En ännu större kärlek? Finns inte. Min kärlek till K är megastor, och den är äkta. Jag har försökt göra slut med dem en gång, det gick som så att jag grät i 10 minuter och sen insåg jag att jag kan inte ge upp dem. Kärleken till dem är för stor.

Säger bara: kill me ifall jag skulle börja svärma för Christer Sjögren istället. Promise!

Omgiven av ett hav av kärlek och en del av en större plan. Låter närmast som att jag inte hade trott det, men jag vet att jag är omgiven av kärlek, kanske inte så många men tillräckligt. Jag har mina vänner. Men en del av en större plan, ja, sammanlagt låter de två som upp bland molnen och spela harpa. Tja, ja det är klart att det kan hända. Men vad jag menar är varför andra kan få ha sett alla konserter K gett i landet samt följt dem världen över samt på kryssningarna, och jag ska inte få se en enda konsert i hela mitt liv? Varför har jag inte förtjänat det? Känns lite som att det är mitt fel det här med pandemin. Bara för att jag fick tag i biljetter till konserten. Jag ska bara sitta hemma och lyssna på när det knäpper i örat. En hade för övrigt kommenterat med att det räcker om Göteborg släpper in 4000 istället för 14000. Vilka 4000 då tänkte jag svarat? De som jag redan nämnt ovan och inte vi andra eller vilka?

En sak till blev jag sur på ikväll, inte ledsen utan lite småarg: Donny Osmond hade skrivit ett inlägg som verkligen gjorde mig nästan glad, det var som ett balsam och slätade ut några nerver iaf. Så jag skrev en kommentar. Då fick jag ett svar på kommentaren, inte från Donny utan från IG som skrev "?????".

Jamen herregud!! Kommentaren var till Donny Osmond, inte till henne! Jag skrev den på engelska för det är det enda språk Donny kan, han förstår inte svenska. Och vad jag skriver till honom är väl min ensak, jag ska väl inte behöva förklara mig. Donny skrev att i dessa tider, det man kan göra är att sätta på en skiva, sjunga med och dansa genom huset. Han skrev naturligtvis mer men detta var själva meningen. Nu har jag sparat det på min fb-sida. Kan jag ta fram det när jag behöver.

Vad jag mer gjorde var att leta fram en bild på Eric Singer. När jag gjorde det var jag ledsen, sen när jag sett på den nån halvminut eller lite mer så log jag lite. Goa Eric. My love, my life.