Det var gräsligt vilket väder det är idag igen - kallt och nu blåser det upp igen. Mina fåglar sitter i buren och skrapar näbb. Jag har redan hängt över dem, inte för att jag inte vill träffa dem mer utan för att de inte vågade gå ner och äta förut. Och när de ändå gjorde det, när jag gick ut i köket för en kopp kaffe, så var det tjafs för de skulle absolut äta ur samma frökopp. Fast de såg att jag fyllde på båda. Till slut åt Solros sig nöjd iaf och när jag hängt över skynket så passade Albertina med på. Jag vet inte varför hon skulle spela rädd, hon har ju bott här i fyra år nu.

Egentligen låter Solros lite som namnet på en ko... Ibland glömmer jag till all pinsamhet vad hon heter och då får hon heta Smör. Hon är ju knallgul som en annan kanariefågel.

Fy, jag kan tänka mig vad isande kallt det ska vara i sommarstugan idag! Det är fruktansvärt vad sommarstugor kan vara kalla och ogästvänliga på vintern. Ändå är frågan om jag inte ska ta en sväng dit på måndag... jag har helt plötsligt några timmar jag måste fylla ut. För det tar ju inte tre timmar att ta sig en mil. Mari H och jag ska fika på Börjes vid 10, och sen ska jag vara en mil ifrån kl 14. Då kan jag ju ta en sväng till stugan och frysa sönder lite där emellan. Om det är farbar väg alltså, det har det väl aldrig varit såhär års förr. Hoppas det inte har blåst ner några träd mot huset till, sist det hände så låg det typ två meter ifrån. Man får vara glad för det lilla, att det blåste så att kronan låg mellan uteplatsen och sittstenen. Om man ska vara elak -- och varför inte? -- så hoppas jag att det blåst ner träd ut i sjön. För då får grannen att göra. Huvudsaken att mitt gamla citronäppelträd står kvar. Att  det alls står kvar förvånar mig lika mycket varje gång, så gammalt och ihåligt som det är.

Åh, jag såg en så galet rolig video på facebook förut idag: tre getter som går in (i en lagård antar jag) och de trillar omkull alla tre. Dvs inte den mittersta men då kommer ju den tredje och faller rakt på den. I den engelskspråkiga varianten stod en kommentar att det var nån sjukdom getterna hade och det var inget att skratta åt. Men det går ju för jösse namn inte att låta bli! Dessutom hade nån med getter svarat att de inte hade ont av vad-de-nu-led-av. Jo, Myotonia Congenita heter det visst. Råkar du veta vad det är så grattis.