Jag fick ett tips om vad man kan göra mot vätska i örat: ta två alvedon. Eftersom jag ändå dessutom har ont i vänster axel med omgivningar, så har jag nu gjort det. Men vore det så enkelt så borde ju sjukvården sagt det förut, och jag kan säga att än så länge knäpper det lika bra som innan. Men i skuldran gör det lite mindre ont däremot!   

IG  skulle söka lite på knäpp i örat och örontrumpeten, och så vet hon ju förstås en homeopat som i sin tur vet något hokus-pokus som är avsvällande. Jag vet att även vårdcentralen sa något om avsvällande, men resten fick jag där räkna ut själv. Fick inga förslag, recept eller nåt. Det enda som skulle hjälpa var nässpray, vilket fick IG att slå bakut. Hon hade nästan fördärvat sin kran med det!   

Och lika bra det kanske, för många dagar glömmer jag att ta spray. Och så får man känna sig slarvig för det.

Idag har jag i alla fall varit i stan och köpt ett nytt ex av Vår Kokbok, istället för den som jag tycks ha glömt någonstans på nån av semesterresorna i somras. Fast denna nya var mycket modernare... inte lika bra som den gamla, till all skam. Mera skam så hittade jag också två böcker om favoritämnet Frukost. Fast det var samma där: den ena var för modern. Mest recept från andra länder, och det intresserar mig inte på morgonen. Men, den var å andra sidan tvåhundra kronor billigare än den som jag tyckte var bättre... Den bättre kostade lika mycket som Vår Kokbok. Vi får se hur jag gör. Boken lär ju inte springa iväg, utan jag kan vänta tills jag får nästa lön kanske.

Det tycks i alla fall funka med telefonen, att jag ställde om den fasta till den mobil som jag sällan har igång. Hade några stycken i Inkorgen nu, som var från telefonförsäljare. Bara att ta bort! Det var ju en himla bra idé jag fick där!   Plötsligt händer det.

Kom just på att aj, vad min behå sitter åt... Fick knöla under lite av t-shirten så blev det mjukare. Fast då fastnade en tånagel i strumpan istället så nu träter jag med den! Nå...sådär.

Ute är det kallt och mörkt och inne detsamma...om jag inte tänder lampan i köket. Jag skulle ju också kunna sätta på mig något långärmat. Men eftersom jag vill sympatisera med mina fåglar så gör jag inte det. Iofs vet jag inte hur de har det, de kanske har fjädrar så de reder sig. Än så länge har jag då inte haft någon undulat som frusit sig fördärvad. Jag har aldrig behövt begrava någon av dem i snön.

Ibland stör jag mig på en liten by utanför samhället. Alla är goda vänner med alla och har en fest, även om det är släktträff, så är grannen självklart inbjuden ändå. Där ska allt vara snällt och jaa, ibland känns hela byn som ett jättedagis. Där får inte komma in något ont! Händer det något ont i världen så "vill de inte veta". Jag är ju en ond person som ibland kommer till dem med saker som hänt i stora vida världen. Men sånt vill de inte höra talas om. Just nu ligger jag t.ex i startgroparna för att skriva ut några sidor om de där barnbordellerna i Indien, det skadar väl inte att veta att sådant förekommer! Förut tog jag en bild av hur suggor har det i USA, och sms:ade. Jag säger ju att jag är ond! Men varför inte liksom, alla grisar har inte en stor stia där de får mat och mjölk samt får mockat och ny halm varje vecka samt tomma säckar att leka med, alla grisar får inte springa lösa i en hage eller heta Lisa och Sluggo.

Tiden går långsamt när man inte behöver laga mat.

De i lilla snälla byn ska kanske vara glada att jag inte kan skicka videon om hur cirkusdjur behandlas. Fast det där på Gotland kan väl vara bra att känna till...om de nu vill höra talas om sånt.

Nu ska jag gå ner i källaren och se om tvätten är klar.

Någon sa en dag att jag aldrig bloggar nu för för tiden, och det är sant men jag har helt enkelt inget att säga. Skriver inte särskilt mycket på facebook heller. Det jag har att säga hör bättre hemma på en av surbloggarna.

Men jag kan ju förstås ta det här också. Berömmer mig förresten idag av att ha varit sur, tråkig och tjurig en dag! Jodå, jag fick en inbjudan till Stallfika på facebook, men jag tackade nej. Fast jag är ledig. Men jag var där förra året och då kände jag inte någon fast där var rätt mycket folk, och då känner man sig mest bara dum och ivägen. I alla fall jag. Jag förstod det som att de andra var såna som kom dit ofta. Ridning ingick i festen så jag hade tagit med ridskor och hjälm, men det blev bara de andra som red. Fast alltså att jag var tillfrågad (lite halvkvädet lät det) och sa ja. Hmmm...de andra var återigen sånadär som kom dit närhelst de kände för att rida. Och så när de flesta ridit så började de troppa av hemåt, och då passade jag med på att smita. Nåja jag är fullt kapabel att gå och springa själv!

Och nu är det ju så att samma dag som Stallfikan är, så ska jag vara hundvakt! Så se där fick jag ett förhinder. Haha!   Så istället för att sitta hemma och vara sur och bitter kommer jag att vara hela helgen med Smilla. Bästa sällskapet! Hundar har så många fördelar: man kommer ut i skogen och inte bara på ridbana/i ridhus, man kan inte ramla av dem eftersom man redan går bredvid, man kommer alltid hem i sällskap, man orkar hålla dem utan att misshandla deras mun om de far iväg, de är mindre, man behöver inte duscha och byta kläder efter kontakt med dem, de kan inte sparkas hårt med tassarna, trampas de så blir inga tår blåa, man förväntas inte stajla när man är ute med dem (som med hästar där man förväntas rida korrekt dressyr/hoppning)...

Men jag skulle ju vara sur sa jag ju? Ja men då tar vi det med. Jag är nog extra sur nu för hela helgen har jag haft ont i vänster axel, överarm och skulderblad. Känns som jag varit i drag. Irriterande!   Å andra sidan har höger öra varit tyst! Man får vara glad att de samarbetar! Jo knäpper gör det men väldigt tyst. Men sur är jag på de som ofta påpekar att "det klarar du inte" när man har någon rolig plan på gång. Kan jag inte få göra mina misstag själv? I våras t.ex var jag galet sugen på att köpa en stuga. Men det skulle jag ju inte klara! Och jag har ju redan ett hus, där ska jag vara! Alltid! Ja, sen tänkte jag på att skaffa mig en husbil om det nu inte blev någon stuga. Men det skulle jag ju absolut inte klara av!! Återigen - jag har ett hus och där ska jag vara! Året om! Vad ska jag åka nånstans på semester för. En sak med han som sa att det skulle ta mig 25 år att helt betala igen en dyr husbil (den var egentligen för dyr och det visste jag, men den var ju perfekt ini!!), och att jag borde lägga pengarna på resor istället. Det är bra fakta. Men jag VILL INTE resa, jag är trött på det. Andra säger att jag måste ta organiserade bussresor (och den gången jag gjorde det så hade jag valt "fel resa". Lika dum där). Ja ja, tar jag någon enstaka utflykt nästa sommar, vilket jag troligtvis inte gör, så får jag väl buckla ihop mig i baksätet på natten.

Nu ska jag göra kräftströmming, det ska bli roligt.