Egentligen borde jag inte sitta här och skriva utan borde uträtta något istället. Iofs kan jag ju säga att jag satt igång tvättmaskinen men det var för två ynka plagg (tvunget annars hade jag inte gjort det). Förut fick jag köra om tre plagg, för dom hittade jag under sängen av nån obegriplig anledning och de var jättedammiga. Så kan man ju liksom inte gå ute bland folk.

Nu får jag hålla hårt i dem när de sen kommer upp igen.

Kommer på mig med att jag sitter och klurar på hur fåglar kan bygga bo inomhus... Hur fungerar det i verkligheten? Det sägs ju att i huset på Granvägen var det fåglar som flög in och byggde bo, istället för i träden ute. Nog för att där finns utrymme: tre stora rum och ett litet, hall, kök och badrum. 90 kvadrat nånting om det nu inte var så att de även kunde flyga fritt ner för då fanns där lika mycket till. Ja jösses - tänk att ha ett fågelbo på fönsterbrädan! Det måste ju varit skyddat för rovfåglar i alla fall kan man ju tänka sig. Men man kan också tänka sig hur det ser ut inne där nu, räcker ju med att se hur det blir runt en undulatbur med två fåglar i. Och hur många som bodde inne på Granvägen vet jag inte.

Idag undrar jag igen på vad jag ska ha till kvällsmat. Det skulle ju kunna vara bra om jag visste ifall jag skulle ta upp något ur frysen t.ex Igår knåpade jag ihop nån sorts räk-taco. När jag skulle äta det på något sätt (tur det var hemma), så kom jag på hur jag borde ha gjort. Till exempel rullat in fyllningen i salladsbladen. Nu hade jag bara nachochips och de är ju som de är. Men det smakade rätt bra ändå, får jag självskryta lite (ja det får jag, det är min blogg).

Idag tycks jag ha en duktig-dag. Har diskat en lite större disk och städat fågelburen. Ordentligt alltså. De satt och sov hela förmiddagen så jag tyckte de behövde livas upp haha. Egentligen ska jag nog plocka ner julen också när jag nu känner mig så hurtig. Så slipper jag göra det i helgen haha! Och rulla in sommardäcken, det har inte blivit av än att jag gjort. Kan ju vara roligt att få se baksätet och bagaget på den nya bilen.

Kanske jag skulle ta ett ryck och damma också. Igår låg vi efter med 5 städ på jobbet men så gjorde vi fyra av dem. Egentligen säger vissa av dem att en städning ska ta en timme, men hur kan de göra det när lägenheterna är pyttesmå och där är nästan kliniskt rent redan när man börjar städa. Inte ett himla dammkorn att hitta. Räcker med att nysa så är det rent, sen kan man våttorka lite stilla. Ja ja. Ingen idé att säga det till dem bara. De skulle varit med i utegruppen och städat hemma hos folk, hej och hå, där var det inte minst så att vi  drog in grus med skorna. Och somliga hade det så smutsigt så man behövde vara två. Varenda vecka. Sen när jag började inne så var de lägenheterna tre gånger så stora som de jag ska städa nu.

Åka och handla ska jag med göra. Annars kan jag inte bre en smörgås i morgon bitti. Frågan är sen om jag ska göra pizza eller räktacos till ikväll. Det är en knepig fråga. Den måste jag nog reda ut innan jag handlar.

Ikväll börjar kören igen. Utan körledare dessutom, här är vi inte löjliga. Vi använder en gammal uppsjungning från körens början nångång på 80-talet, och sen sjunger vi sånger vi redan kan. Eftersom ju ingen kan visa oss när vi sjunger fel och hur det ska låta istället. Efter det dricker vi kaffe och så sjunger vi fler låtar vi redan kan, eller så går vi hem. Det får vi se.

Den 24:e januari kommer Anticimex hit och ska inspektera huset igen. Så får vi se vilket rum jag måste bygga om denna gången. Ett krux är att jag till dess måste ha fixat en matta under kyl/frys, och den är det grannen som ska lägga dit. Om han kommer ihåg det! Frågan är vilken dag de kommer, för då ska kyl/frys dessutom vara tom så de orkar flytta den över huvud taget. Bra läge att frosta ur absolut, men kan ju inte ha den avstängd i flera dagar. Särskilt inte kylen. Egentligen ska det finnas en sån matta under diskbänken med, men fast jag sa det så envisades grannen med att bara ta hem en. Fast det finns kanske på Järnia eller nånstans att få tag på. Under diskbänken klarar ju till och med jag. Haha! Och jag hade ju ändå tänkt röja där under. Apropå diskbänken så hade jag stopp där vid middagstid idag! Inte på morgonen. Vattnet blev stående. Har inte hänt på 12 år! Men efter 5 pump så sa det slurp och så var det klart.

Området under min operations-omläggning såg jättefint ut. Det kunde inte finare vara. Fast det är lite ömmare nu när det inte sitter något emellan men det får man ju bara tänka på. Samt att kardborrbandet på bh:n inte alltid sitter precis där det ska utan det gnager på huden. Det är inte härligt!

Nu ska jag avsluta här och börja på grönsakssoppan. Mums!

Igår kväll var jag på körens julfest. Basar och tenorer bjöd på planka från ortens lunchrestaurang och där fanns flera sorters melon, ananasskivor, kiwihalvor, olika sorters köttskivor, kycklingspett, skinkskivor, potatissallad, vindruvor, ost, bröd, olika sorters kex... ja mat i massor. Och detta i en mängd som hade mättat en kör till om dom varit där. Det var hur mycket som helst över. Till kaffet senare var det en skiva mjuk pepparkaka med lingongrädde. Där emellan hade vi sångtävling, och som avslutning hade vi julklappstävling (man slår en tärning och får man en sexa så får man ta en julklapp, de sista fem minuterna får man ta av de andras). Jag fick med ett salladsset i mörkt trä hem.

Och idag har jag varit ute med Daisy. Det var roligt det med. Fast nu kunde ju inte Sopis följa med eftersom han fått för dåliga ben. För jag skulle ju inte tro att han går med på att bli buren en hel runda! Tina sa dock att det inte var något fel på tänderna på Sopis: bitas kan han fortfarande om han tycker att det behövs. Daisy och jag gick ner så vi såg sjön och Daisy var även ute på isen och den höll (den jycken väger ju inget). Jag har fortfarande roligt åt att Tina stannat i Nybro för att tanka bilen och direkt efter det så stendog bilen. Hon skulle till Kalmar med en häst. Jag har också varit med en annan bil med en annan häst till Kalmar, den var halt, och på hemvägen började den bilen koka. Som tur i oturen på vintern så vi kunde kyla ner med snö. Idag blev mina fötter nerkylda med snö men det var ju för att jag hade fel sorts skor. Så nu har jag raggsockar på hemma.

I fredags eftermiddag var Britt H och jag ute en runda med Smilla. Det var hur länge sen som helst förra gången. Britt hade tänkt skogsrundan men eftersom jag var med så skulle Smilla gå neråt banvallen. När vi går själva går vi alltid däråt.

Säger som jag sagt förr: denna gången ska jag inte skriva långt. Får vi se hur det går denna gången!    Om en och en halv timme ska jag på julfest. Fast jag går väl om en timme, men jag ska klä om först. Och inte har jag bestämt mig riktigt än om jag ska ha klänning (med tights iså fall) eller långbyxor och en väst med paljetter på. Med tanke på att det är mitt i januari och jag ska gå hem så kanske brallorna vinner slaget... I år är det basarna som står för festen.

Knudsen du skrev i kommentaren om "kräftans klor". För att bättra på det så är kräftan mitt stjärntecken. Vad jag egentligen skulle skriva om, och som skulle varit med redan igår, är att jag ju nu borde enbart vara glad och lättad. Men är jag det, nejdå. Då känner jag mig istället som en räv som kom så lindrigt undan och dessutom la ut det på facebook, när en annan i samhället ju blev sjuk och dog så kort efter. Det skrev jag om igår. Frun och jag är vänner på facebook och hon har varit en stöttepelare för mig innan jag visste hur det skulle gå. Hon hade samma som jag för 20 år sen nånting men det var godartat och hon klarade sig bra igenom det. Och så fick hon en sån käftsmäll nu.

Jag tänker ibland på monologen med Mark Levengood som handlar om cancer, inte för att jag kommer ihåg den ordagrant men endel, och det är att "jag kanske borde besöka alla av er" det var med tanke på att man uppskattade livet på ett helt annat sätt efteråt - om man överlevde vill säga. Fast jag tycker nog att jag är rätt bra på det redan...på mitt sätt alltså. Bara några månader innan jag tar första koppen kaffe på stranden, och sedan ligger frukost-på-bryggan som ett pärlband hela sommaren och en bit in på hösten. Tidigt på morgonen så inte badarna har kommit än. Däremot kanske jag skulle kunna utnyttja detta på nåt sätt när jag går på marknader till sommaren (om jag nu gör det) och de   försäljarna av telefonabonnemang springer efter mig. Ja tänk om jag kunde göra det! De vet inget om hur min vinter varit och inte ska de veta det heller men jag skulle kunna spara lite från nu till då när jag verkligen behöver det! Ja, det var en bra idé!   

Ja jisses, var det inte jag som bara skulle skriva kort?

Detta har varit en allmänt ledsen dag, då inte för mig själv utan för andra. Den här grejen med cancer kom ju så nära mig eftersom jag fick ett förstadium till bröstcancer själv. Började med att Smillas husse (och iofs en till i kören + hans fru + deras ena dotter! Helt sanslöst!) fick prostatacancer. Och inte långt efter att han var klar med den behandlingen, så fick då jag och deras granne komma tillbaka till mammografin för kompletterande bilder. Och jo, vi hade båda något. På det följande läkarbesöket fick jag veta att jag hade "en skugga" och den var iofs inte farlig men de skulle ta bort den. Senare nån gång ska de även ta bort körtlarna i armhålorna för att vara ännu mer  på den säkra sidan.

Det är naturligtvis bekvämt att bara bli sövd och när man vaknar så är allt det onda borta! Men jag tycker det var lite läskigt ändå...man vet ju inte vad de gör. Haha! Och otäckt när man vaknade med, så trött och så yr och kopplad till syrgas, saturationsmätare, EKG och blodtryck...! Särskilt när EKG-mätaren började låta konstigt och andra fick komma och undra vad felet var... Då hade jag helst velat stiga upp själv och rätta till det. Men det kunde jag inte och det skulle jag inte. Hur som så satte de på andra trådar samt bytte finger och då blev det bra.

En halv liter dropp hade de hällt i mig också. Varför det?

Jag fick komma hem samma dag och grannen dagen efter. Båda kom vi hem med näsor som rann som vattenfall. Nog för att min kran ofta är täppt och kanske behövde tömmas ur rejält, men jag tror att jag snöt upp en hel hushållspappersrulle? Och GB satt visst med en hel handduk.

Ja, det var vi tre det. Vi tre som förhoppningsvis nu är på den säkrare sidan. Det vet man förstås inte. Men då får vi höra om en till här i samhället, vars fru åtminstone jag känt sen jag gick på mellanstadiet. Han fick sin cancer-diagnos den 10:e december, och nu igår hade de själaringning för honom. En månad, och fatta vilken hemsk månad det måste varit! Så mycket rädsla och ångest!

Och Smillas matte sa idag att 2017 var det tre på hennes arbetsplats som dött i cancer. Och 2018 var det fyra stycken! Alltså sju stycken på två år! Men när hon ringer hit nu varje förmiddag och frågar hur det är med mig, så undrar jag lika mycket hur det är med henne. Fast jag tror inte hon skulle svara på det även om jag frågade. Men hon ställer upp för alla. Och säger att "det är inte frågan om  utan när  man får det".