Att jag inte borde resa alls, eller rättare sagt aldrig lämna huset, vet jag ju att förståndigare människor anser. Eller så anser man att det jag själv vill göra, ska jag inte göra utan lägga de pengarna på resor. Men om man är aptrött på att asa fram i en buss då? Om man själv vill välja resmål? Och om dessa mål ligger en dagsetapp bort, det blir ju lite jobbigt att köra dit på morgonen och så hela alltet tillbaka på kvällen.

Ja, det är ju där det kommer in att jag ska stanna hemma helt och hållet. Sen ska de personerna komma och knacka på och fråga om jag vill med dit och dit. Fika hos nån av deras släktingar, ut och plocka blåbär eller leta svamp, ut och cykla en tur... Resten av tiden sitter man där. Hela semestern, fyra veckor.

Men jag ska göra det! I år ska jag göra det, jag har inte en enda plan, jag ska ingenstans!

Det blir säkert vilsamt åtminstone! Något i stil med den sommaren jag satt i fyra veckor och väntade på en hantverkare. Han kom sommaren därpå (ett år senare).

Men en sak jag tänkt många gånger, och den är ju väldigt löjlig (givetvis eftersom jag kommit på det själv), är att bestämma sig för att resa till ett visst ställe (med tåg, annars funkar det inte). Sen nånstans där man får vänta för att byta tåg, så hoppar man av och tar ett tåg tillbaka. Eller buss. Eller stannar kvar där man är. Eller tar en tur åt något helt nytt håll. Överraskar sig själv. Kan ju vara kul på kvällen att se vart man varit på dagen! 

Men så gör man ju inte. Så uppför man sig inte. Fast jag har varit frestad att göra det några gånger.