Jag struntar i att jag sitter uppe vid datorn fast det är midnatt, jag måste få ösa ur mig lite! Och jag är inte arg, jag är ledsen ihop med 14000 plus ett otal tusen till. Vi (utom en och hur tänker han?) befarar att det inte blir någon Kiss-konsert nästa sommar heller, utan det blir likadant som denna sommaren var med allting inställt. Läget har ju faktiskt inte ändrat sig ett dugg här i Sverige, och sålänge det inte gör det så vill ju inte K komma hit, inte vill de ha det själva och inte vill de riskera sina fans hälsa, tättpackade som vi blir. Dessutom måste de ju kunna lämna USA, inte vet jag vad de har för restriktioner men ändå.

Som att det inte räckte med det, så läste jag en spådom idag, man får välja de kort man känner för och på mitt ena stod det sammanfattat: "du frestas av bländande löften som förmodligen aldrig kommer att infrias", "låt dig inte förföras av glitter och glamour", "ta ett par steg tillbaka, betrakta det hela från ett objektivt och balanserat perspektiv, så kommer verkligheten och den dolda agendan att komma fram".

Och i den andra: "det är normalt att känna sig ledsen när en vänskap eller förhållande tar slut", "vägleder dig mot en ännu större kärlek, det kanske inte känns så men du är omgiven av ett hav av kärlek" och "allt är en del av en större plan".

Jaha??? Kom visserligen nu på att det kan röra nåt annat än just K, men efter inlägget på facebook igår som tog upp just det att de nog inte kommer nästa sommar, så ligger det nära för just mig att tänka så nu. Alltså!

Det var inte de i Kiss som spred ut Onda C i världen. Det var inte såhär de hade tänkt sluta sin karriär. Ge ut datum för världsturnén och sen strunta i att komma. Så bländande löften? Glitter och glamour, absolut.

Och det andra. Jag har inte tänkt göra slut med K. Verkligen inte. En ännu större kärlek? Finns inte. Min kärlek till K är megastor, och den är äkta. Jag har försökt göra slut med dem en gång, det gick som så att jag grät i 10 minuter och sen insåg jag att jag kan inte ge upp dem. Kärleken till dem är för stor.

Säger bara: kill me ifall jag skulle börja svärma för Christer Sjögren istället. Promise!

Omgiven av ett hav av kärlek och en del av en större plan. Låter närmast som att jag inte hade trott det, men jag vet att jag är omgiven av kärlek, kanske inte så många men tillräckligt. Jag har mina vänner. Men en del av en större plan, ja, sammanlagt låter de två som upp bland molnen och spela harpa. Tja, ja det är klart att det kan hända. Men vad jag menar är varför andra kan få ha sett alla konserter K gett i landet samt följt dem världen över samt på kryssningarna, och jag ska inte få se en enda konsert i hela mitt liv? Varför har jag inte förtjänat det? Känns lite som att det är mitt fel det här med pandemin. Bara för att jag fick tag i biljetter till konserten. Jag ska bara sitta hemma och lyssna på när det knäpper i örat. En hade för övrigt kommenterat med att det räcker om Göteborg släpper in 4000 istället för 14000. Vilka 4000 då tänkte jag svarat? De som jag redan nämnt ovan och inte vi andra eller vilka?

En sak till blev jag sur på ikväll, inte ledsen utan lite småarg: Donny Osmond hade skrivit ett inlägg som verkligen gjorde mig nästan glad, det var som ett balsam och slätade ut några nerver iaf. Så jag skrev en kommentar. Då fick jag ett svar på kommentaren, inte från Donny utan från IG som skrev "?????".

Jamen herregud!! Kommentaren var till Donny Osmond, inte till henne! Jag skrev den på engelska för det är det enda språk Donny kan, han förstår inte svenska. Och vad jag skriver till honom är väl min ensak, jag ska väl inte behöva förklara mig. Donny skrev att i dessa tider, det man kan göra är att sätta på en skiva, sjunga med och dansa genom huset. Han skrev naturligtvis mer men detta var själva meningen. Nu har jag sparat det på min fb-sida. Kan jag ta fram det när jag behöver.

Vad jag mer gjorde var att leta fram en bild på Eric Singer. När jag gjorde det var jag ledsen, sen när jag sett på den nån halvminut eller lite mer så log jag lite. Goa Eric. My love, my life.