Idag tycks jag ha en duktig-dag. Har diskat en lite större disk och städat fågelburen. Ordentligt alltså. De satt och sov hela förmiddagen så jag tyckte de behövde livas upp haha. Egentligen ska jag nog plocka ner julen också när jag nu känner mig så hurtig. Så slipper jag göra det i helgen haha! Och rulla in sommardäcken, det har inte blivit av än att jag gjort. Kan ju vara roligt att få se baksätet och bagaget på den nya bilen.

Kanske jag skulle ta ett ryck och damma också. Igår låg vi efter med 5 städ på jobbet men så gjorde vi fyra av dem. Egentligen säger vissa av dem att en städning ska ta en timme, men hur kan de göra det när lägenheterna är pyttesmå och där är nästan kliniskt rent redan när man börjar städa. Inte ett himla dammkorn att hitta. Räcker med att nysa så är det rent, sen kan man våttorka lite stilla. Ja ja. Ingen idé att säga det till dem bara. De skulle varit med i utegruppen och städat hemma hos folk, hej och hå, där var det inte minst så att vi  drog in grus med skorna. Och somliga hade det så smutsigt så man behövde vara två. Varenda vecka. Sen när jag började inne så var de lägenheterna tre gånger så stora som de jag ska städa nu.

Åka och handla ska jag med göra. Annars kan jag inte bre en smörgås i morgon bitti. Frågan är sen om jag ska göra pizza eller räktacos till ikväll. Det är en knepig fråga. Den måste jag nog reda ut innan jag handlar.

Ikväll börjar kören igen. Utan körledare dessutom, här är vi inte löjliga. Vi använder en gammal uppsjungning från körens början nångång på 80-talet, och sen sjunger vi sånger vi redan kan. Eftersom ju ingen kan visa oss när vi sjunger fel och hur det ska låta istället. Efter det dricker vi kaffe och så sjunger vi fler låtar vi redan kan, eller så går vi hem. Det får vi se.

Den 24:e januari kommer Anticimex hit och ska inspektera huset igen. Så får vi se vilket rum jag måste bygga om denna gången. Ett krux är att jag till dess måste ha fixat en matta under kyl/frys, och den är det grannen som ska lägga dit. Om han kommer ihåg det! Frågan är vilken dag de kommer, för då ska kyl/frys dessutom vara tom så de orkar flytta den över huvud taget. Bra läge att frosta ur absolut, men kan ju inte ha den avstängd i flera dagar. Särskilt inte kylen. Egentligen ska det finnas en sån matta under diskbänken med, men fast jag sa det så envisades grannen med att bara ta hem en. Fast det finns kanske på Järnia eller nånstans att få tag på. Under diskbänken klarar ju till och med jag. Haha! Och jag hade ju ändå tänkt röja där under. Apropå diskbänken så hade jag stopp där vid middagstid idag! Inte på morgonen. Vattnet blev stående. Har inte hänt på 12 år! Men efter 5 pump så sa det slurp och så var det klart.

Området under min operations-omläggning såg jättefint ut. Det kunde inte finare vara. Fast det är lite ömmare nu när det inte sitter något emellan men det får man ju bara tänka på. Samt att kardborrbandet på bh:n inte alltid sitter precis där det ska utan det gnager på huden. Det är inte härligt!

Nu ska jag avsluta här och börja på grönsakssoppan. Mums!

Igår kväll var jag på körens julfest. Basar och tenorer bjöd på planka från ortens lunchrestaurang och där fanns flera sorters melon, ananasskivor, kiwihalvor, olika sorters köttskivor, kycklingspett, skinkskivor, potatissallad, vindruvor, ost, bröd, olika sorters kex... ja mat i massor. Och detta i en mängd som hade mättat en kör till om dom varit där. Det var hur mycket som helst över. Till kaffet senare var det en skiva mjuk pepparkaka med lingongrädde. Där emellan hade vi sångtävling, och som avslutning hade vi julklappstävling (man slår en tärning och får man en sexa så får man ta en julklapp, de sista fem minuterna får man ta av de andras). Jag fick med ett salladsset i mörkt trä hem.

Och idag har jag varit ute med Daisy. Det var roligt det med. Fast nu kunde ju inte Sopis följa med eftersom han fått för dåliga ben. För jag skulle ju inte tro att han går med på att bli buren en hel runda! Tina sa dock att det inte var något fel på tänderna på Sopis: bitas kan han fortfarande om han tycker att det behövs. Daisy och jag gick ner så vi såg sjön och Daisy var även ute på isen och den höll (den jycken väger ju inget). Jag har fortfarande roligt åt att Tina stannat i Nybro för att tanka bilen och direkt efter det så stendog bilen. Hon skulle till Kalmar med en häst. Jag har också varit med en annan bil med en annan häst till Kalmar, den var halt, och på hemvägen började den bilen koka. Som tur i oturen på vintern så vi kunde kyla ner med snö. Idag blev mina fötter nerkylda med snö men det var ju för att jag hade fel sorts skor. Så nu har jag raggsockar på hemma.

I fredags eftermiddag var Britt H och jag ute en runda med Smilla. Det var hur länge sen som helst förra gången. Britt hade tänkt skogsrundan men eftersom jag var med så skulle Smilla gå neråt banvallen. När vi går själva går vi alltid däråt.

Säger som jag sagt förr: denna gången ska jag inte skriva långt. Får vi se hur det går denna gången!    Om en och en halv timme ska jag på julfest. Fast jag går väl om en timme, men jag ska klä om först. Och inte har jag bestämt mig riktigt än om jag ska ha klänning (med tights iså fall) eller långbyxor och en väst med paljetter på. Med tanke på att det är mitt i januari och jag ska gå hem så kanske brallorna vinner slaget... I år är det basarna som står för festen.

Knudsen du skrev i kommentaren om "kräftans klor". För att bättra på det så är kräftan mitt stjärntecken. Vad jag egentligen skulle skriva om, och som skulle varit med redan igår, är att jag ju nu borde enbart vara glad och lättad. Men är jag det, nejdå. Då känner jag mig istället som en räv som kom så lindrigt undan och dessutom la ut det på facebook, när en annan i samhället ju blev sjuk och dog så kort efter. Det skrev jag om igår. Frun och jag är vänner på facebook och hon har varit en stöttepelare för mig innan jag visste hur det skulle gå. Hon hade samma som jag för 20 år sen nånting men det var godartat och hon klarade sig bra igenom det. Och så fick hon en sån käftsmäll nu.

Jag tänker ibland på monologen med Mark Levengood som handlar om cancer, inte för att jag kommer ihåg den ordagrant men endel, och det är att "jag kanske borde besöka alla av er" det var med tanke på att man uppskattade livet på ett helt annat sätt efteråt - om man överlevde vill säga. Fast jag tycker nog att jag är rätt bra på det redan...på mitt sätt alltså. Bara några månader innan jag tar första koppen kaffe på stranden, och sedan ligger frukost-på-bryggan som ett pärlband hela sommaren och en bit in på hösten. Tidigt på morgonen så inte badarna har kommit än. Däremot kanske jag skulle kunna utnyttja detta på nåt sätt när jag går på marknader till sommaren (om jag nu gör det) och de   försäljarna av telefonabonnemang springer efter mig. Ja tänk om jag kunde göra det! De vet inget om hur min vinter varit och inte ska de veta det heller men jag skulle kunna spara lite från nu till då när jag verkligen behöver det! Ja, det var en bra idé!   

Ja jisses, var det inte jag som bara skulle skriva kort?

Detta har varit en allmänt ledsen dag, då inte för mig själv utan för andra. Den här grejen med cancer kom ju så nära mig eftersom jag fick ett förstadium till bröstcancer själv. Började med att Smillas husse (och iofs en till i kören + hans fru + deras ena dotter! Helt sanslöst!) fick prostatacancer. Och inte långt efter att han var klar med den behandlingen, så fick då jag och deras granne komma tillbaka till mammografin för kompletterande bilder. Och jo, vi hade båda något. På det följande läkarbesöket fick jag veta att jag hade "en skugga" och den var iofs inte farlig men de skulle ta bort den. Senare nån gång ska de även ta bort körtlarna i armhålorna för att vara ännu mer  på den säkra sidan.

Det är naturligtvis bekvämt att bara bli sövd och när man vaknar så är allt det onda borta! Men jag tycker det var lite läskigt ändå...man vet ju inte vad de gör. Haha! Och otäckt när man vaknade med, så trött och så yr och kopplad till syrgas, saturationsmätare, EKG och blodtryck...! Särskilt när EKG-mätaren började låta konstigt och andra fick komma och undra vad felet var... Då hade jag helst velat stiga upp själv och rätta till det. Men det kunde jag inte och det skulle jag inte. Hur som så satte de på andra trådar samt bytte finger och då blev det bra.

En halv liter dropp hade de hällt i mig också. Varför det?

Jag fick komma hem samma dag och grannen dagen efter. Båda kom vi hem med näsor som rann som vattenfall. Nog för att min kran ofta är täppt och kanske behövde tömmas ur rejält, men jag tror att jag snöt upp en hel hushållspappersrulle? Och GB satt visst med en hel handduk.

Ja, det var vi tre det. Vi tre som förhoppningsvis nu är på den säkrare sidan. Det vet man förstås inte. Men då får vi höra om en till här i samhället, vars fru åtminstone jag känt sen jag gick på mellanstadiet. Han fick sin cancer-diagnos den 10:e december, och nu igår hade de själaringning för honom. En månad, och fatta vilken hemsk månad det måste varit! Så mycket rädsla och ångest!

Och Smillas matte sa idag att 2017 var det tre på hennes arbetsplats som dött i cancer. Och 2018 var det fyra stycken! Alltså sju stycken på två år! Men när hon ringer hit nu varje förmiddag och frågar hur det är med mig, så undrar jag lika mycket hur det är med henne. Fast jag tror inte hon skulle svara på det även om jag frågade. Men hon ställer upp för alla. Och säger att "det är inte frågan om  utan när  man får det".

Idag har jag verkligen inget att säga men skrivklåda i fingrarna. Och man måste ju inte nödvändigtvis skriva något på facebook bara för det. Kanske jag tycker att mina fb-vänner behöver inte veta allt.

Idag känner jag mig någotlunda pigg och rask efter två dagar eller rättare sagt kvällar där jag varit färdig att stupa. Precis när jag skulle gå hem i fredags (efter en hel eftermiddag ihop med en "ropare") så kom de på nere att de hade ett larm som inte var installerat rätt. Så då fick jag ta mig tid med det. Och innan jag hunnit hem sen så att säga, var det en uppe hos oss som satt sig för långt ut på kanten på soffan och plupp så satt personen på golvet.

Men inte fick jag vila igår, för då skulle jag iväg på 90-årskalas som var 12 mil bort. Det var kl 13:00, och jag skulle dessutom skjutsa dit och vara med släktens demente farbror. Men det gick hyfsat bra. Vi var på Astrid Lindgrens Näs på middag (de flesta tog örtbakad torsk, alternativen var rostad blomkålssoppa eller spaghetti med köttfärssås). Till efterrätt ingick en kopp kaffe med småkaka vilket vi var endel som tog, de andra hade beställt ostkaka till med sylt och grädde.

Undrar hur rostad blomkålssoppa smakar? Kom mig liksom inte för att "bara" ta soppa på en födelsedagsmiddag. Hur som så träffade jag en skock kusiner som jag iofs vet att jag har men nästan aldrig träffar, tre av dem har jag t.ex bara träffat en gång förut i hela mitt liv. Icke desto mindre var jag glad när jag körde hem (det var ju 12 mil hem också dessvärre) att jag körde åt mitt håll i ensamt majestät! Frid vare med de andra. Men det kan ju också bero på att jag vid det laget var aptrött.

Nåja men idag fick jag ligga hur länge jag ville och sen inte göra något speciellt, det har inte hänt på jag vet inte när. Har jag haft nån ledig dag så har det fattats folk på jobbet. Och då får man välja på att antingen köra dit och jobba eller sitta hemma och vara uppstressad. Så jag har undrat ett tag när vilodagen skulle komma. Idag tycks den ha kommit.

Nu ska jag börja göra kvällsmaten: Linssoppa, Crepes med kantarellfyllning samt Clafoutis.

Idag vände jag på steken, så jag åkte först in till stan och köpte ljung till kyrkogården och fisk till mig själv, och så åt jag frukost när jag kom hem vid typ halv tolv... Vid det laget var det riktigt varmt ute så jag kunde sitta ute och äta. Tur att jag inte tagit in möblerna än! Det har annars varit meningen att jag skulle. Kanske skulle bestämma mig för att jag ska ta in dem åtminstone denna veckan...

På torget fick jag tag i något så ovanligt som Kalmarflundra. Hur tillagar man sån? Och makrill fanns också fortfarande! Den är hel så den måste jag rensa sen. Jag hade förstås inte behövt den men jag ska väl ha mat i morgon också...huvudsaken att jag tillagar dem idag. Tänk att jag har två fiskkokböcker men ingen av dem tar upp Kalmarflundra!

Nu har jag fått en inbjudan till Älmhult igen. Denna gången måste jag komma, annars ger de väl upp.  Tänkte att Britt får en upplevelse av något slag och det får hon ihop med Denny så har jag löst två födelsedagar på en gång. Haha! De i Köpenhamn har en flaska fint vin stående här...den kan de få. Och så ska barnen ha: får väl bli kläder i olika storlekar. Lättast på något sätt.

Nej nu måste jag ge mig ut på google och leta recept!

Usch vad det är tråkigt att vara trött. Och inte hitta bromsen, den finns inte. Jag menar inte på mig utan på jobbet alltså. Min broms är ju ilagd eftersom jag är trött. Men inom vården stoppar det ju aldrig, det kör dygnet runt, året runt, så medan andra får ledigt nu till Alla Helgons, jul, nyår osv så kör vi på som vanligt. Grejen är att sista veckorna har jag varit tvungen att gå in även mina lediga vardagar. Vecka 37 fick jag gå in fem dagar på rad, mer eller mindre, det låter kanske inget för den som alltid har det så, men jag skulle varit ledig två dagar där. Men se då måste jag komma och montera några dörrlarm ena dagen! Och dagen därpå hade jag två möten i rad.

Veckan därpå hade jag ledigt tisdag och söndag. Det vill säga om det inte hade varit ett möte på en och en halv timme på tisdagen, och inte fattats folk på söndagskvällen! Men nu gjorde det ju det. Så hela veckan och så började nästa vecka och där var fem dagar till i rad, schemalagt visserligen. 12 dagar på raken, tjohej. Att det blev åtta dagar i rad vecka 40 var däremot helt självförvållat. Men det fick jämna ut sig (i bästa fall) med att jag är ledig tisdag - onsdag denna veckan. Och minsann, idag har jag klarat mig!

Får se hur det går i morgon.

Det ser ju ut som själva hoppsan här hemma! Tidningar ligger på hög och väntar på att få komma iväg, pappershögar som ser dumma ut vill bli genomgånga och sorterade, damm hopar sig, dukar och gardiner vill bli utbytta... Jamen det är väl bara att sätta fart och storstäda så fort jag kommer hem om dagarna? Men det är det inte, för jag är astrött då. Fast idag har jag rensat igenom en papperhög iaf (och då får man en bunt över som man vill spara och var ska den vara då?). Det var en härlig hög som hamnade i soppåsen fvb ut i tunnan. Visserligen ligger det en bunt till osorterad alldeles jämte men den kanske jag tar i morgon. Kan jag inte hiva ner det i källaren?

Gått ut med vovve Daisy har jag med gjort idag. Jo jag märkte att jag var trött då med, vi gick svamprundan i skogen. Längs den finns tre små ställen. Fast det första stället hade en skogsmaskin bökat bort   . Fast den var väl lite ursäktad för å andra sidan hade den gjort en genväg som jag velat ha LÄNGE! Numera slipper vi runda Lasse-på-Järnia's lagård för att komma upp på vägen igen. På andra stället fanns inte tillstymmelse till kantarell men på tredje platsen fanns det lite! Detta sa jag naturligtvis inte till Daisys ägare. Hade jag gjort det så hade jag säkert inte fått något kaffe med wienerbröd och Ballerinakex efter promenaden. För hon sa att jag "kunde få lite kaffe om jag var snäll".

Nu måste jag börja med kvällsmaten om den ska vara åtminstone i närheten av klar om en halvtimme. Jag ska överraska mig själv med att göra samma som tv-kocken i Mitt kök på tv4 gjorde idag: rostade rotfrukter med nästan-kantarellstuvning. Dvs han hällde på dem grädde men inte mjöl. Han raspade på citronskal också, det gör nog däremot inte jag. Smör + grädde = lyfter kantarellerna max.

Fasen nu när jag började tänka på det så blev jag nästan pigg...!