Sist jag gick in här fick jag byta lösenord, och tills idag hade jag glömt det så nu fick jag byta igen. Undrar om detta är lättare att komma ihåg...tog ett rätt speciellt. Åtminstone i min värld är det speciellt.

Grannen har tyckt till. Kan inte förstå varför man gillar "något så ouppnåeligt som Kiss", istället skulle jag gilla något som finns i samhället. Det känns ju inte alls inskränkt att gilla något som finns i samhället. Men det är ju också detta samhället likt. Oj oj oj om man skulle förvirra sig utanför samhällets gränser!! "Det som inte finns i samhället vill man inte ha". Så har jag t.ex flera gånger försökt förmå ICA att börja sälja skor eller framkalla kort så slipper jag åka till stan bara för det.

Nåja men om nu Kiss har nått "End of the road" så har jag nått "The way of no return". Jag är så insyltad i Kiss att jag inte har något väg tillbaka. Tänk om jag hade vetat det redan 2018. Det hade ändrat mycket, jag menar då hade jag sett till och haft biljett till SRF 2019. Det är sånt man får ångra på. Men, nu är det såhär som min fågel Midas brukade säga. Jag förlitar mig på deras barn, de spelar ju och sjunger med. Och på Ace Frehely. Samt, mest av allt, Pauls band "Soul station". Där är ju även han den bäste med, Eric. Deras nya skiva kommer nu i mars, och ger de ut en skiva så kanske ... vill säga när pandemin lagt sig. Innan dess händer ju ingenting.

I morgon har vi p-möte, får vi se hur det blir. Skulle handla om hur vi är mot varandra. Jaa... Och så ska vi ha medarbetarsamtal (fast inte i morgon förstås). Jag får väl ta mitt allra sist tänkte jag, så alla har fått säga sitt först. Annars kanske det blir konstigt. Sen får jag väl sluta eller hur det nu ska lösas.

Nu körde en brandbil nerför backen med blinkande blåljus.